Har du tid i 4 minuter? Lyssna istället för att läsa!
Rudolfs släkt är stor. I Nordamerika är det caribous, i Sibirien och norra Skandinavien är det renar.
De skandinaviska renarna hör i motsats till sina släktingar i Nordamerika inte till de vilda djuren utan är halvvilda djur eller tamboskap. Varenda ren som du kommer att se i Sverige har en ägare.
De nordskandinaviska urinvånarna, samerna, levde i årtusenden på älg- och vildrenjakt. Tidigt tämjde sig samerna några vilda renar som drag- och lastdjur och senare under 1600-talet domesticerats renarna. Djuren lever idag precis som för tusentals år sedan i frihet och naturlig samklang med årstiderna.
I maj föds kalvarna efter att renkorna varit dräktiga i sju och en halv månad. Redan ett par timmar efter födseln följer de sina mödrar och växer upp i skydd av renhjorden. Naturliga predatorer och en livshotande fara för renarna är varg, björn, lodjur och järv. Staten försöker genom att reglera antalet rovdjur och betala ut skadestånd när någon ren blivit riven få förhållandet mellan människa och rovdjur att bli mindre spänt.
I juni driver samerna sina hjordar till de traditionella sammelplatserna för att märka kalvarna. De nyfödda kalvarna följer sina mödrar tätt i spåren, så det är lätt för ägarna att känna igen vilka nytillskott de har i hjorden. Kalvarna markeras med ett för varje familj unikt snitt i örat.
Hjordarna drar sedan iväg på urgamla turer på jakt efter mat. På våren drar det mot fjället och under hösten kommer de tillbaka till sina vinterbetesmarker i öster. Då är det tid för slakt. De flesta tjurarna blir utsorterade och säljs till renslakterier eller samerna slaktar dem själva för sina egna behov.
En rentjur (sarvar) har ett harem på 25 till 30 renkor. Annars är en renko (vajor) ganska jämställda eftersom hon precis som en tjur har horn. Renarna är de enda hjortdjur där båda könen har liknande horn. Efter parningsperioden på hösten tappar tjurarna sina horn, medan damerna behåller sina till våren. Det ger dem en viss fördel när det gäller att försvara sin plats vid utfodringsplatserna.
Renarnas favoritmat är renlav, varje djur äter ungefär två kilo per dag. Beroende på årstiden, så äter de också gärna svamp och mossa. På vintern luktar renarna sig till renlaven under snön och skrapar med klövarna för att komma åt godsakerna. Om vintervädret varit gynnsamt och låtit snön bli för hård eller om det till och med frusit ett isskikt över lavarna, då har djuren ingen chans att komma åt dem. På grund av klimatomställningen händer det allt oftare och då måste uppfödarna utfodra sina hjordar med kompletterande foder.
Renarnas päls isolerar dem perfekt för vinterkylan eftersom hårstråna är fyllda med luft. De breda klövarna hjälper dem att inte sjunka ner i den meterdjupa snön.
Du har störst chans att se renar på vägarna. På försommaren är det mest där de är, eftersom de på så sätt undviker myggorna i skogen och under snörika vintrar, är det lättare för dem att förflytta sig. Alltså, kör försiktigt, bakom varje kurva kan du bli överraskad av Rudolf!
Om det värsta skulle hända och du kör på en ren, kontakta polisen på nödfallnumret 112. Markera olycksplatsen tydligt. Knyt till exempelvis ett rött band runt ett träd. Om renen är död, är det lättare för ägaren att hitta den. Om den är skadad och försvunnen i skogen, vet de som letar efter den var de ska börja någonstans.
Om det värsta skulle hända och du kör på en ren, kontakta polisen på nödfallnumret 112. Markera olycksplatsen tydligt. Knyt till exempelvis ett rött band runt ett träd. Om renen är död, är det lättare för ägaren att hitta den. Om den är skadad och försvunnen i skogen, vet de som letar efter den var de ska börja.
Text: Kirsten Stelling/Winterkurier 2024